Barndop igår

Vi var på barndop igår. Lilla N:s kusins lilla flicka skulle döpas. Det var en trevlig tillställning. En intressant kyrka, en sympatisk präst, ingen gudstjänst före och endast detta lilla barn som döptes. Ett par härliga psalmer att sjunga. Det hela var över på en kvart. Men ändå. Jag vet inte riktigt vad det är men någonting inom mig blir alldeles upprört när jag tänker på barndop. Varför i hela friden ska man tvinga in barn i kyrkan? Om det finns en Gud borde väl den guden i så fall älska alla och se dem som medlemmar i sin gemenskap? Jag vägar tro på att det finns nån petimäter-gud som över huvud taget bryr sig om vem som är medlem i en kyrka eller församling, döpt, konfirmerad eller whatever. Eller ännu värre: som bryr sig om människors sexuella läggning eller vilket kön det råkar vara på prästen.

Jag är inte alls religiös eller troende, och det tror jag främst är kyrkans fel. Som talat om att den gud som finns är en småsint, trist paragrafryttare som tycker att en del är bättre än andra. “Du får inte komma på mitt kalas” säger Gud. Nä, jag vill inte heller.

Har en kompis som har en skön tro. Hon är inte med i något samfund, hennes tro är väldigt personlig och hennes gud är dessutom en Hon (vilket faktiskt provocerar många!). Om jag nån gång skulle börja tro på någon form av gudomlighet skulle jag nog föredra den typen av tro.

Och döpta är inget av mina barn, inte jag heller för den delen. När själva dopceremonin var avslutad igår var det också trevligt, makens familj är stor och de flesta var där och många andra förstås - vi var nog 40 pers totalt som fick god mat, dryck och en alldeles underbart god tårta. Det nydöpta barnet gick från famn till famn och verkade nöjd. Lilla N var också nöjd, massor av roliga människor och många barn. Hon är lite uppmärksamhetsskadad från Turkietresan när alla höll på med henne hela tiden