Så var det sista hoppet ute
Innerst inne hoppades nog alla att tio-åriga Engla skulle hittas levande. Även om vi visste att det inte var sannolikt. Och så hittade de henne. En man har erkänt brottet och talat om var han gömt den lilla flickans kropp. Han har också erkänt att han mördade en kvinna i Falun för några år sedan. Jag blir kall i hela kroppen när jag tänker på att det finns såna människor ibland oss. Människor som så totalt saknar spärrar att de kan föra bort och mörda en liten flicka som kommer cyklande på en skogsväg. På något sätt tappar man ytterligare lite tilltro till människorna. Blir lite räddare, lite mer orolig, håller lite hårdare i sina barn. Tänker sig för lite extra nog, det blir en naturlig, vardaglig reflex till sist. Var ska det sluta?
Egentligen är det inte ens logiskt att oroa sig, det är fortfarande ett extremt ovanligt brott. Risken att mitt barn ska bli påkört på den där vägen är miljoner gånger större än att en sjuk jävel ska föra bort henne och döda henne. Men ändå.
Jag tänker på Engla och hennes nära och kära ikväll.
2 kommentarer »
Kommentera
Om
Jag lever i den bästa av världar - bor på landet och jobbar i stan. Kodynga och latte. Asfalt och grusväg. Lugn och puls. Livet är perfekt! I familjen ingår, förutom jag själv, en man, ett litet och ett stort (nästan vuxet!) barn och en hund. I mitt huvud rör sig allt möjligt - och det måste ut. Välkommen hit!
Tycker du formulerar tankar kring Englahistorien på ett fint sätt. Det finns en del (på olika bloggar) som bara kräks ur sig ilska och verkar vilja svara detta meningslösa våld med liknande våld. Det löser ingenting. Jag håller med om att det är ett grymt dåd, 42-åringen är helt klart allvarligt sjuk. Undrar hur han, dömd för våldtäkt, kan glida genom systemet/samhället utan att hans avsaknad av empati och de tydliga våldsdragen inte uppmärksammats? Att detta hemska brott löstes var ju rena slumpen. Vid vägen stod någon och testade sin nya kamera! Rena turen att den nya kameraägaren knäppte kort på både Engla på sin cykel och mördaren i sin röda Saab.
Hoppas att vårdapparaten klarar av att kurera en sådan sjuk man, för fängelse lär inte hjälpa. Frågan är om han någonsin blir frisk, men låt honom i så fall inte komma ut. Han har redan gjort så mycket illdåd. (Jag ryser vid tanken på att han kan ha mer på sitt samvete, det får väl framtiden visa.) Hoppas familjen får börja sitt sorgearbete i fred från snokande journalister. Det var bra av en polis att be media om detta, tycker jag.
Det är ingen mening att kräkas ur sig ilska. Det känns som om det är samhället som brister mer än brottslingen på något sätt. Tur att de fick fast honom, tyvärr är jag ganska säker på att han kommer att bli dömd till fängelse och inte vård, men jag hoppas samtidigt att han får sitta inne resten av sitt liv, för han är ju helt klart samhällsfarlig.