Hoppas Lilla N inte vill ha ett rosa rum
Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att Lilla N aldrig kommer önska sig ett rosa prinsessrum. Jag gillar verkligen inte stereotypa barnrum, vare sig de är flickigt gulliga eller pojkigt tuffa. Det känns så trist och onödig. Stora M har alltid haft god smak, och aldrig önskat sig rosa väggar. Nu är hon i och för sig mycket äldre än Lilla N och, trot eller ej, men tjejer hade inte alls samma prinsesspress på sig under nittiotalet. Jag kanske är glömsk och nostalgisk, men barn fick vara mycket mer barn då istället för flickbarn och pojkbarn.
Tydligen tycker bara en av fyra föräldrar som jag. Det innebär att det finns en massa rysligt fula barnrum out there.
5 kommentarer »
Kommentera
Om
Jag lever i den bästa av världar - bor på landet och jobbar i stan. Kodynga och latte. Asfalt och grusväg. Lugn och puls. Livet är perfekt! I familjen ingår, förutom jag själv, en man, ett litet och ett stort (nästan vuxet!) barn och en hund. I mitt huvud rör sig allt möjligt - och det måste ut. Välkommen hit!
Jag är fostrad fel! Gillar tuffa killrum men ogillar tjejrum. Om det nu finns dessa rum?
Det kan inte bli rätt alla gånger
Gud så trist och förväntat. Grönt är en fin färg. Om jag får barn ska hans/hennes rum gå i grönt. Jag har sett en fin tapet som är grön med vita moln på. Samma som sängkläderna som finns på russinnet.se
Jag vill ha ett ganska “lugnt” och avskalat barnrum. Det blir så mycket stök där ändå.
Molntapeter hade min syrra när vi var små. Illgula med vita moln.
Jag hade ett blått prinsessrum som liten.
Själv är jag helt insnöad på ljusblått och rött i barnrum, oavsett kön. Så jag hoppas barnen vill ha det. Eller kitsch-tema med guldglitter!