Gamla föräldrar
En åsikt som jag tycker att jag ofta stöter på är att människor tycker att det är fel att skaffa barn efter en viss ålder, p.g.a att föräldern då skulle orka mindre. Denna vissa ålder verkar vara flytande någonstans mellan trettio och fyrtiofem, beroende på vem som för tillfället tycker till.
Senast häromdagen hörde jag ett par personer prata om just detta, det var angånde en femtiosjuårig kvinna som just fått reda på att hon var gravid.
Huvudargumenten mot att vara äldre och skaffa barn brukar vara:
-
Hur ska föräldern orka, särskilt inte när barnet blir tonåring!
-
Föräldern kommer att dö när barnet inte alls är gammalt!
-
Föräldern kommer aldrig orka passa sina barnbarn!
-
Barnet kommer skämmas för sina gamla föräldrar!
-
Det är onaturligt!
Jag vet inte hur det är med er, men jag ser unga tonårsföräldrar som verkligen skiter i sina tonåringar. De verkar mest orka bry sig om sig själva. Det har knappast med ålder att göra. När det gäller ren fysisk ork så tycker jag nästan att jag har mer ork nu än jag hade när Stora M föddes (då var jag 21). Jag behöver mindre sömn och är mer strukturerad och organiserad och ser till att lägga orken där det verkligen behövs. Det tragikomiska sist jag hörde detta argument, var att den person som sa det sällan gör annat än att sitta framför teven själv. Sicken ork h*n verkar ha *impad… inte*.
Min egen pappa var 25 när jag föddes. Idag är han 65 och “bonuspappa” till ett par killar i tonåren. Vet inte om jag skulle säga att han är en sämre tonårsförälder nu än han var när jag och syrran var tonåringar? Nästan tvärtom, han verkar ha blivit mer förståndig och coolare. Hetsar inte upp sig över småsaker. Svårt att jämföra dock eftersom ingen av killarna bor hemma längre. Men jag tror att han blivit coolare och faktiskt lite bättre. Orken verkar det inte vara nåt fel på, jag blir själv helt matt när jag ser hur han flänger runt och håller på med grejer.
Sen handlar det väl en del om hur man lever också? Hur gammal är din kropp och hur gammal är du i sinnet? Det finns tjugoåringar som väger 180 kg, röker och dricker för mycket alkohol och det finns fyrtioåringar som lever hälsosamt. Vem tror du har mest ork?
Och det där med att föräldern kommer att dö. Jovisst, rent statistiskt så kanske. Men det finns inga garantier. Nånsin. Min mamma dog när jag var 23. Hon var bara 27 när jag föddes. Inte f-n hjälpte det. Plus argumentet ovan - det beror självklart på hur du tar hand om dig själv, vilka chanser du ger dig själv att inte dö i förtid.
Visst är det trevligt om ens förälder passar sina barnbarn, men jag vet inte om det är något som jag skulle hänga upp hela mitt liv på att det gick. Det är viktigt att de har en bra relation, men barnvakt tycker jag inte att man kan kräva att föräldrarna är. Det är en bonus. En trevlig och praktisk bonus, men dock en bonus.
Den som tror att barnen kommer att skämmas för sina gamla föräldrar har nog inte hängt med de senaste decennierna utan är kvar på sextiotalet då en tant var en tant och en farbror var en farbror. Dagens old people klär sig ibland ungdomligare än ungdomarna (är jag rädd för). Det är i alla fall ingen större skillnad på hur en trettioåring och en sextioåring klär sig eller beter sig heller för den delen. Man ser ut på samma sätt och man gör samma saker. Man blir inte tant eller farbror bara för att man passerat fyrtio. På gott och ont kanske, men det är så det fungerar numera.
Dessutom är det ganska vanligt idag att föräldrar är lite äldre. Min man hade lite ångest häromdagen över att han var en sån gammal pappa. “Jag kommer att vara över femtio när N börjar skolan!”. Men när vi började fundera lite så insåg vi att det finns ett antal pappor i N:s årskull (som kommer gå i samma klass) som är nästan, lika gamla eller till och med äldre än han. Och då bor vi inte ens i storstan där äldre föräldrar är klart vanligast.
Onaturligthetsargumentet är det allra fånigaste. Alla argument för eller emot saker som anspelar på det naturliga eller onaturliga brukar bli smått larviga. Ska man använda såna argument ska man i alla lägen vara för det naturliga och emot det onaturliga. Men man kan inte leva på aspartamsötad mat, köra bil, flyga på semester, använda preventivmedel (för att ta bara några exempel) och sen kräva att folk bara ska föda barn när det är naturligt.
Kom gärna med synpunkter!
mars 30, 2008 - Publicerat av spenatmamman | allvar | äldre föräldrar, barnafödande | 5 kommentarer
5 kommentarer »
Kommentera
Om
Jag lever i den bästa av världar - bor på landet och jobbar i stan. Kodynga och latte. Asfalt och grusväg. Lugn och puls. Livet är perfekt! I familjen ingår, förutom jag själv, en man, ett litet och ett stort (nästan vuxet!) barn och en hund. I mitt huvud rör sig allt möjligt - och det måste ut. Välkommen hit!
Bloggar jag läser
- Anna funderar
- Bara EN kaka till
- Björn Andersson Oxelösund
- Det är min tur nu
- En mammas dag - Helena
- En mammas dag - Weronica
- En Mölnbobos liv - mammablogg
- enbartkajsa
- Erik “Semlan” Kling
- Free Fashion Stockholm
- Kattmammans blogg
- Märtagretas livsblogg
- Mönstermonstret
- Mollys Klokbok
- Näsan över vattenytan
- onekligen.
- På förskolan
- Pruddelutt här och nu
- Självgodhet är också en godhet!
- Sturm und Drang i den moderna familjen
- Tinselflickan
- Tjockalocka
- Tre trappor utan hiss
- Vilse på Värnhem
Länkar
Mina andra bloggar
Oktoberkompisar
Sybloggar
Tidigare EFIT
-
Kommande EFIT
Söndag 25/5
Torsdag 5/6 och/eller söndag 22/6 Kategorier
Etiketter
Bönhuset barnkläder dagens outfit efit förkylning galenskap gi-rivstart gräsänka husfantasier idioti jobb julklappar kör klänning lördag magsjuka mat Melodifestivalen mjöl mode motion nyköping påsk paranoia PMS pysslat rea SL snö städning strumpbyxor Sytt tävling tisdagstema träning trött mamma trött unge tradera utmaning vår vårdnadsbidrag vab vikt viktnedgång web 2.0-
Senaste kommentarerna
I det här fallet har jag inte direkt synpunkter att komma med, “bara” erfarenheter. Jag har själv tre söner, som jag fick mellan 20-23 års ålder, de är idag alltså över 20 hela bunten. Den gången var inte föräldrarskapet lika roligt. (Med det inte sagt att jag inte älskade mina barn!) JAG var MERA strukturerad och hade benkoll på allt, skulle vara så duktig, mycket tror jag för att jag var ung mamma och man skulle visa omvärlden att man minsann klarade av det. Idag vill jag inte påstå att jag är ostrukturerad, men jag prioriterar helt annorlunda, är lugnare, tryggare, trivs med mig själv och dessutom är jag friskare! Jag fick hela tiden höra “hur känns det att vänta barn när du är äldre, (jag var 41 när jag fick min dotter) och mitt svar var alltid det samma; “jag är piggare och starkare, lugnare och tryggare”. Det fick tyst på de flesta. Jag fick fibromyaligi när jag var i 20-årsåldern och kunde knappt röra mig. Naturligtvis har jag det fortfarande men har lärt mig hur jag ska sköta mig, träna, äta och ladda batterierna, så jag är mycket, mycket friskare idag, när jag är 44 än när jag var 24!
Sen är det individuellt, som allt annat med oss människor.
Man kan inte säga exakt att det är rätt och det är fel….min egen mamma var riktigt “gammal” när jag kom - nästan 40…och det var mycket i början på 60-talet. Själv har jag ärligt talat aldrig lidit av att hon skulle vara så “gammal”. Det finns dåliga föräldrar och bra föräldrar i alla åldersklasser. Och argumentet om döden tycker jag är trams - det är ingen som har några garantier i det fallet!
Synpunkter vill du ha, men det får du inte så många *S*. Jag håller nämligen med dej i varje ord! Speciellt det där med orken och sömnen, jag behöver också mycket mindre sömn nu än när jag var en ung mamma!
Känner mej som en mycket lugnare och “coolare” mamma nu eftersom jag är mer säker på mej själv än vad jag var när jag var ung.
Tack för synpunkter och era erfarenheter.
Btw kommer jag ihåg att jag tyckte att mina föräldrar var supergamla, de var 27 och 26 när jag föddes (skrev nog fel förut, ett år för lite för farsans del, det skulle han nog bli glad över nu :D). Och jag tyckte de var huuur gamla som helst. Jo tjena, de var ju knappt torra bakom öronen…
Håller med dig mycket! De flesta som kommer med dylika kommentarer är dessutom antingen unga eller redan “färdiga” med sin barnaskara. Eller både och!